kommentarer

Det finns två saker som håller en blogghora vid liv, som får henne att om och om igen publicera ogenomtänkta och privata texter.

Statistiken över unika besökare och kommentarer.

Statistiken känns lite osäker, stämmer de där siffrorna verkligen? De är så klart roligt med många besökare men man vet ju aldrig riktigt vad de tycker och tänker och ibland känns det lite som att man klär av sig naken, gör kycklingdansen och sen inte får några applåder, eller blir utbuuuad heller för den delen. Man levererar, vet att folk ser men får ingen som helst respons.

Men kommentarerna, åh dessa ljuvliga små kommentarer.

I den här bloggen har inte så många av läsarna gjort sig besväret. Det är ok, vi behöver alla en inkörningsperiod när vi trevar oss fram och sakta vänjer oss vid allt det nya.

Jag får ju också inofficiella kommentarer, folk kommer fram till mig (Sofia, vän och läsare) på ica och säger att det där inlägget var ju bra osv. Speciellt pratar folk gärna om inlägg där de själva figurerat och blivit nämnda. Det tycker jag om, det är roligt att hantera sina relationer genom sin blogg.

Men det finns två personer som aldrig någonsin kommenterat eller fört ämnet på tal trotts att de gång på gång nämns och förlöjligas.

Mamma och Daniel. Mor och Pojkvän.

Inte en stavelse, ett ord eller någon som helst pik.

Vad betyder det?