Känner mig något stött av min systers nu kända anledning till gemensamt bloggande. Jag ska alltså fungera som någon slags anti rynkkräm eller en ny fräsch solbränna. Fast kanske är min anledning den samma fast omvänd, alltså jag känner inget behov av rynkor eller gråa hår. Men att var 17 år är så himla meningslöst. Hormoner som exploderar, känslan av att vara nästan vuxen men ändå inte få använda sin legitimation till annat än att hyra film. Jag använder kanske min 7 år äldre syster för att klargöra min grymma mognad och utveckling.
Föresten läste jag igår att en del i hjärnan som har med förnuft, medlidande och något som jag glömt inte är färdigutvecklad hos tonåringar. Det kommer vara detta jag hädanefter skyller mina tabbar på, min lott som tonåring under 2000-talet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åk gärna ut till ett grustag och skrik allt vad ni har idag och hedra på så sätt den nyss framlidne Pavarotti. Han skulle ha blivit så glad om ni gjorde det för hans skull.
Skicka en kommentar