det är fortfarande insidan som räknas

I går fick jag göra en kroppslig läkarundersökning.

Hjärtat slog.
Jag hade reflexer.
Min längd var fortfarande kort.

När jag skulle ställa mig på vågen sa doktorn att jag fick blunda om jag ville, det kan ju vara lite känsligt det där med vikten.

Blunda? HAHAHAHAHAAA. Som att jag skulle kunna låta bli att titta. Ställde mig på vågen, spärrade upp ögonen och konstaterade att jag nästan inte vägde någonting. Gjorde mitt bästa för att döjla den anorektiska lyckan men det var svårt, alla vet väl att smalast vinner.

Det är inte utan än att man önskar att jag med min perfekta fysik kunde kompensera mitt mer defekta inre.