en kväll syskonkärlekens tecken

(Emeli)Igår hade jag och mina syskon en intensiv telefonkonferens angående ett föräldrafritt julmys vi pratat om att ha. Min bror förklarade klart och tydligt att han absolut inte kunde tänka sig köpa glögg eftersom det är en typisk julprodukt som får honom att tänka på julen, vilket han verkligen inte vill göra. Jag försökte lirka och locka för att ta fram lite julefrid i hans hjärta men han är sannerligen en julhatare av rang. Så länge han ska vara med så får det inte finnas något jultema på myset, endast mys. Vidare bestämdes det att Stina lagar maten och vår bror valde här den följsamma vägen och lovade att äta av maten även om den var vegetarisk. Eftersom Stina nu lärt sig manövra våra föräldrars hemmabiosystem så lovade jag att ta med icke julig film.

Föräldrarna sover på landet och Pappa har glömt att låsa barskåpet!
Ni hör ju själva, kvällen är som gjord för livebloggande! Kommer uppdatera detta inlägg ända till sänggående.

(Emeli)17.55 Tidsfascismen är ett släktdrag. Fem minuter INNAN utsatt middagstid ringer min bror och frågar när fan jag kommer, han lider av svår hunger!

(Emeli)20.54 Vi har just sett en konstig dansk film om en direktör som inte var någon direktör. Den var fin. Brodern är något sargad efter att Stina kastade sig på hans säng och fejkgrät samtidigt som han slog tån i tröskeln så det började blöda. Vidare kan vi inte komma överens om vilken skiva vi ska lyssna på medans vi diskar. Jag får gliringar varje gång det piper till i min telefon. Men det är för i helvete inte mitt fel att min kille skickar sms!

(Stina)21:10 Emeli och Tor är i köket för att diska. Organiserad stämning som Tor uttryckte det. Jag sitter i soffan och njuter av mina odiskade händer. Just nu känns min lott som lillasyster förträfflig, jag upplever ingen som helst stress i att det finns disk eller är oorganiserat. Eftersom jag lärt mig att det alltid finns någon annan som tar hand om det, en glassig lillasyster är vad jag är. Jag får dessutom reta dem mycket mer, jag behöver inte spela moget storasyskon. Nitlotten med att vara sistfödd och nästan sladdis är att jag inte har något minne av så kallade utflykter. Jag tänker förstås på skansen, Kolmården och allt annat som jag tydligen har sett och inte behöver besöka igen.
Nu måste jag gå och kompensations-retas innan jag känner hålet av förtidiga skansen utflykter.

(Emeli) 22.53 Kvällen har tagit sig en oväntat avslagen vändning, tack och lov hade vi roligt tills nu. Jag måste akutsova. sov gott.