Klockan är strax före fyra men det är redan mörkt, promenerar hem i snöblandat regn. Löven på marken har gått från sin färggranna prakt i rött, gult och orange till brunt. De bruna blöta löven på marken är en liten kluddig minnesanteckning av hur träden ser ut när de inte som nu, ser så döda och nakna ut.
Det blåser. Jag fryser. Hade jag varit min mamma så hade jag troligen tagit på mig en extra tjocktröja idag. Men jag är inte min mamma. Har svårt att se meningen med att försöka hålla mig varm, de är ju ändå kallt.
Långt innanför huden, köttet, senorna och benen isar nordanvinden. Hur skulle jag någonsin kunna bli varm?
Övar på att tänka bättre tankar. Tänker att jag kan tända ett ljus, kura under filten i soffan framför en film.
Min soffa är egentligen en utemöbel, sån där man har i trädgården på sommaren. Hård. Får träsmak i rumpan efter tio minuter. Filten sticks.
Men jag tänder ett ljus.
En jävligt klen tröst i ett snöbandat regn i november.
Minusgrader, nollgrader och någon plusgrad. Där någonstans, kring en plusgrad har mitt hjärta sin fryspunkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
eländes elände...... meningslösa månad.
spelar liksom ingen roll hur mkt kaffe som dricks,hur många tröjor som korvar sig på kroppen,det är likförbannat lika kallt och tröttsamt.
man vill bara sova... sova hela månaden lång....
zzzzzzzzzzz
/f
Fast nu när det är lite snö på marken är det inte lika illa som det skulle kunna vara. Alltid något att glädjas åt.
Skicka en kommentar